Vad duktig jag blivit de senaste månaderna!
Jag har utvecklat helt nya sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns. Det här med att arbeta i hemmet är fascinerande! Småätandet till exempel. Efter varje arbetsuppgift belönar jag mig med att tugga på någonting. Likt en husråtta hittar jag de minsta kvarvarande smulorna av dotterns chokladbollsbak och ett par överblivna pepparkakor sedan julfirandet, slank ned med ett glas mjölk. Mjölk (!?) det ska väl bara barn dricka, om ens dem? Njae, inte nu längre. Kaffet slut, saften urdrucken. Man tager vad man haver! Samtidigt så gör jag ju nytta då jag i mina matexkursioner hittar, och slänger, bakpulver som gick ut i januari och grötris från 2017. Jag är hushålls-effektiv på ett helt nytt sätt!
Netflix som i över ett år, legat som en skuldbörda – jag har inte hunnit se alla de serier som alla pratar om. Ha, inte längre! Samtidigt som jag tar mina 4-5 mellanmål under dagen, går jag igenom de streamade tjänsterna som en slåttermaskin – jag är ostoppbar! Är numera nere i deras arkiv-katakomber och letar på italienska dokumentärer om Formel 1 på 50-talet och tokstollarna som tror att jorden är platt.
Men tro nu inte att jag blivit en slacker. Jag har även blivit så duktigt att jag är ute och springer. Eller, springer och springer; jag rör på mig. Likt en motorcykel som är på väg att wobbla tar jag mig ett par kilometer varannan dag. Det är varken snyggt eller effektivt, men jag gör det. Och det är nästan som om mina sinnen spetsas till ytterligare efter en sådan språngmarsch. För efter duschen så kan jag, trots gårdagens rensning i skafferiet, ändå lukta mig fram till en kexchoklad som halkat bakom dörrfodret. Jag har blivit som Spindelmannen!
Jobbet då, undrar ni kanske? Man kan ju inte hinna med allt! Det tar jag tag i efter sommaren. Vi ses väl på WeMeetMotala?
Jan Bylund, komiker, föreläsare samt konferencier på WeMeetMotala