Motalas första glammiga camping

Glamping är camping i lyxförpackning. Bo ute i det fria men under lyxigare former och kanske bäst av allt; du slipper att sätta upp tältet själv. Äntligen har fenomenet kommit till Motala tack vare Karin Sandstedt.

Karin Sandsstedt framför ett vitt tält

Solen gassar genom fönsterrutan och jag styr bilen med kisande blick längs Göta kanal. Strax efter Brunneby musteri tar jag vänster och följer grusvägen ända fram till Sörby gård. Här ligger den alltså, Motalas första glamping. Bara några hundra meter österut går Linköpings kommungräns och på pappret befinner jag mig i Klockrike.

Vidsträckta åkrar omger den gula gården som uppfördes 1860 av byggherren Abraham Nyström. Baltzar von Platens goda vän och arkitekten som inte bara ligger bakom Brunneby herrgård utan även vackra Ekenäs slott, pampiga Stora Sundby slott och ett antal kyrkor. Idag bor här en annan arkitekt med sin familj, Karin Sandstedt. Egentligen bor hon i Vevey i Schweiz, granne med Genevesjön och alperna, men det är en helt annan historia. Här, precis intill kanalen har hon etablerat Sörby glamping.
– Jag hörde talas om fenomenet för ett par år sedan. Det är vanligare i England, men finns även i Schweiz. I Sverige ligger vi lite efter men det har poppat upp fler och fler senaste åren, berättar hon.

Camping passar inte alla men det här är perfekt. Du sover bekvämt i riktiga sängar i stora inredda tält, fortsätter Karin.

På familjens mark har hon tillsammans med sin pappa Bo slagit upp de fem vita tälten. De påminner om små cirkustält till formen och deras 25 kvadratmeter stora golvyta är omsorgsfullt inredda med släktklenoder och vackra ting Karin fått med sig hem från olika resor.

Att hennes mamma Margareta värdesätter talsättet ”den som spar han har” högt gör att det finns massor skatter att plocka fram från såväl magasin som linneskåp.

Äventyraren som hittat hem

Tälten är inredda med olika teman. Det orientaliska tältet går i jordnära harmoniska färger förutom golvet där en av de vackraste mattor jag sett ligger.
– Den här mattan släpade pappas morfar med sig hem till Sverige för mer än hundra år sedan. Det är en kelimmatta, en äkta tältmatta från Persien. Kvalitén är fantastisk, se hur klara färgerna är efter alla de här åren!

Här står också mormors gamla sockerlådor, lastpallar från Bos ekologiska lantbruk och en vacker snidad elefant som hon själv köpt på en resa till Kathmandu , Nepals huvudstad.
– Jag har försökt att inreda med saker vi har hemma som kommer från min familj och saker som jag själv tagit hem från olika resor. Jag skulle nog beskriva mig som en äventyrare, jag älskar att resa. Det ger så mycket inspiration och föder kreativiteten. Sen är jag ganska impulsiv, säger Karin.

Sörby gård blev hennes för tretton år sedan av en händelse. Då bodde hon redan i Schweiz, men somrarna spenderades i Östergötland. Tankarna kring att ha ett permanent boende i Sverige hade växt sedan hon blev mamma. I en banks skyltfönster fick hon se att gården var till salu och en vecka senare var den hennes. Kanske var det en slump, eller var det ödet. En tid senare skulle det visa sig att gården funnits i släkten tidigare.

– Vi bodde på landet mellan Mjölby och Skänninge under min uppväxt, men min farmor växte upp utanför Linköping. Exakt var visste jag inte, men när jag berättade att jag köpt Sörby gård visade sig att farmors mamma hade växt upp på gården precis här bredvid. Och att farmors farbröder hade ägt Sörby.

Ingen affärskvinna

Karin är utbildad arkitekt och har jobbat som det i många år, men har aldrig tidigare drivit eget. Det är mycket att hålla reda på med moms, hemsida och betalningssystem. Förutom tälten har hon installerat en trailer med toalett och dusch men om glampingen flyger är tanken att hon ska rita in och bygga en permanent lösning. I en intilliggande lada finns kylskåp och ugn och det finns möjlighet att grilla. Frukost går att köpa till.
– Det finns så mycket roligt man kan göra. Jag vill sätta min prägel på det här. Att lova hembakat bröd är kanske för mycket, jag brukar inte baka bröd. Men frukost vill jag gärna få till med lokala närliggande verksamheter. Jag själv brygger gärna egen kombucha och gör egen ekologisk hudvård som man kanske skulle kunna sälja, säjer Karin.

För ett tag sedan skrev hon i en lokal grupp om sin glamping vilket gjorde att flera bekanta hörde av sig.
– Jag bjöd in alla, kom och provbo, ni behöver inte betala. Jag är en dålig affärskvinna men det är kul att vara social! Säger hon och ler.

Just nu drömmer hon om att inte behöva vara bunden till en fast plats eller tider och håller på att utbilda sig till holistisk coach samt samtalsterapeut. Att kunna driva glampingen om somrarna hade varit roligt, men det är inget hon tror hon kommer tjäna pengar på.


Sörby gård ligger så fint vid kanalen, jag vill att fler ska få uppleva det, säger Karin.

– Halva nöjet är att få planera och få ihop allt. Det har varit mycket jobb men det är jättekul. Mina föräldrar bor också på gården och det här har varit något vi alla har gjort tillsammans. Jag räknar inte med att gå med vinst men det är inte syftet, förklarar hon.

Alla drar sitt strå till stacken

Karins pappa kommer ner efter en stund. Inne i huset råder det febril aktivitet, en läsecirkel har intagit en av sidobyggnaderna.
 – Det händer alltid något runt Karin, det är roligt. Jag själv jobbar inte längre men har inget emot att hjälpa till, säger Bo.

Han pekar på hjulspåren i marken där man har installerat avlopp, elektrikern ska komma i eftermiddag. Ordning och reda. Vi blickar ut över åkrarna, välbekanta men skönt att de inte tillhör Sörby säger han. Han har gjort sina hundår som bonde. Han pekar ut kanalen, visar hur den går som en halvcirkel runt nejderna och kommer tillbaka för att flyta förbi precis utanför gården. Här kan gästerna bada från den tillhörande bryggan.
– Snart slutar skolorna i Schweiz och då kommer mina barn hit. De kommer också få hjälpa till, det här blir deras sommarjobb. Städa, bädda och serva. Det tror jag blir jättebra, att de får komma hem och landa lite. Och umgås med sina morföräldrar. Och gästerna! Säger Karin.


Emelie Fredriksson

Publicerad: 22 juni 2021
Senast uppdaterad: 18 september 2023

Hittar du inte vad du söker?